Plåster, skratt och cykelfart

Här vid pumptrackbanan, en bit från byns hus, träffar vi tre tolvåringar som känner varandra utan och innan: Milo Mickelsson och Ruben Resebo från Sänna samt Oskar Björkman från Bastedalen. Alla tre går på Närlundaskolan i Askersund – men när skoldagen är slut är det hit de ofta dras.

De cyklar varv efter varv, nästan utan att prata, som om banan styr deras rörelser. Ändå stannar de gärna upp och berättar när man frågar.

Milo lutar sig över styret och visar med händerna hur man gör:
– Man måste liksom dra lite i styret precis innan hoppet och samtidigt trycka ner med benen. Men mest handlar det om att känna efter, säger han.

Oskar nickar och skrattar när han pratar om fart.
– Det blir roligare ju snabbare det går. Har man fart i kurvorna kan man hoppa mycket högre!

På pumptrackbanan trampar man egentligen inte. Man pumpar sig fram över guppen, samlar fart i nedförsbackarna och låter rörelsen bära en vidare. Det ser enkelt ut, men man förstår snabbt att det ligger många timmar av övning bakom varje perfekt sväng.

Och många timmar ligger det också bakom själva banan.

Killarna var med när den byggdes, tillsammans med sina familjer. De minns när träd fälldes och hur de bar sand, grävde med spadar och körde skottkärror fram och tillbaka innan asfalteringen.

– Vi jobbade jättemycket! säger Ruben när han tänker tillbaka.

När banan invigdes blev det riktig fest: massor av människor, nyfikna cyklister – och gratis läsk från Hammars bryggeri som gjorde dagen extra minnesvärd. Det är något de fortfarande pratar om med glittrande ögon.

Bredvid banan finns nu en grillplats med bänkar där familjer samlas. Här har det firats födelsedagar, ordnats spökvandringar och skrattats långt in på kvällen. När solen går ner tänds belysningen som drivs av solceller och cyklandet kan fortsätta in i skymningen.

– Det är skönt att kunna åka även när det börjar bli mörkt, säger Milo.

Men livet på banan är inte bara glädje.

Oskar visar med en svepande rörelse hur han en gång flög över styret och landade med det i magen.
– Det gjorde riktigt ont, säger han och skrattar lite åt minnet.

Det gör ont bara att föreställa sig denna kraschlandning – och kanske är det därför det finns en brevlåda full med plåster och förband vid informationsskylten.

Ibland blir killarna också besvikna när någon förstör eller skräpar ner vid banan.

– Det är så onödigt, säger Ruben lite allvarligare.

Då känns det viktigt att veta att vuxna i byn ser till att banan sköts och hålls i ordning.

Strax intill pumptracken har det dessutom börjat skapas en liten terrängslinga i skogen. Där ligger en hemmabyggd vipp-bräda över stigen som de balanserar över med sina cyklar.

– Den är svår att åka på, men det är bara roligt! säger Oskar och rullar upp på den utan att tveka.

När de pratar om sina favoritformer av cykling nämner de downhill, flowtrack och big jump – ord som bär på samma sak: fart, teknik och mod.

Till slut drar de iväg igen, tre kompisar i rörelse, tre siluetter som smälter samman med kvällshimlen.

Det är tack vare Hammarslaget som tog sig an projektet med öppna armar, med ideella medlemmar som gjorde jobbet och med hjälp av lokala sponsorer samt Leaderinlandet som det gick att genomföra asfalteringen. Det har i sin tur lett till att underhållsarbetet är minimalt och att Sänna Pumptrack kommer vara fin och åkbar många år framåt!